Igår, efter jobbet, var jag på fest i något slags magasin/studentboende där Siobhan (det uttalas Shevaan för alla er som undrar, hon är irländsk och vi vet ju alla att irländare don't make sense) bor. Eftersom det var lördag och jobbet skulle ha stängt i två dagar fick vi en öppnad flaska Pommery (svindyr champagne mm mm mmmm) och en ganska dyr flaska vin. Det kan möjligtvis vara så att vi fick vinet för att någon glömt sätta kork på flaskan i fredags och det däri låg en eller ett par bananflugor. Nice med protein i alla fall! 

 

 

Temat på festen var strumpbyxor (fick jag veta när jag kom dit) och många var iklädda just strumpbyxor, och då endast strumpbyxor (som både tröja och byxor). Kul att se ja. Tydligen anordnas dessa festar cirka en gång i månaden och håller på hela natten (eller tills polisen kommer och avbryter). Avslutade kvällen med att ligga på takterassen och diskutera politik med en kille som var väldigt lik Frodo och lite lik Darren Criss. Han hette för övrigt Chris och var jättetrevlig. Något annat han var jätte av var full, och lite drogpåverkad. Han påstod att han höll med feministiska värderingar men inte kunde kalla sig feminist för att han inte kände sig feminim. Förstår inte riktigt tankegångarna där...

 

Vi hade i alla fall en intressant diskussion, tills han sprang iväg nerför trappan för att spy i en planta. Don't do drugs kids. Tog hand om honom, och gick sen och la mig i Siobhans säng. Sov ett par timmar och mötte sen Jossa som var på väg hem från jobbet.

 

Imorse var det tidig start som gällde! Klockan elva mötte vi Tina och Stephanie, som är tillbaka i Sydney, för att ta färjan till Shark Island. Vilket äventyr det blev. Färjan kostade pissmycket och skulle inte gå förrän kvart i ett, så vi åkte till Double Bay istället. Varför vi gjorde det vet väl ingen, för där fanns bara en liten gudsförgäten strand med äckligt vatten som luktade rutten fisk. Låg där ett par timmar och höll tillbaka kväljningarna (okej kanske överdriver lite, var egentligen ganska hungrig, but still) innan vi gav upp och åkte hem.

 

Nu började äventyret på riktigt. Igår hade jag handlat ingredienser till att baka lussebullar och det var ett mission i sig. Saffran var nämligen inte det lättaste att få tag på, och efter att ha provat tre olika stormarknader hittade jag det äntligen. Fjorton dollar kostade det, och när jag idag skulle baka insåg jag att det bara var 0,1 g. Det stod ju 100 mg på burken, men inte tänkte jag på att det inte skulle vara ett gram (hallå jag läser inte matte längre??). Så mitt i baket idag gick jag tillbaka till Woolworths och köpte låtsassaffran, vilket i princip bara var färgämnen. Har nu lyckats flirta in mig hos mina föräldrar som ska posta lite saffran till oss. Seriöst, det är orimligt att 0,1 g ska kosta 14 dollar. Fatta då ett gram, $140, vilket är strax under NIO HUNDRA KRONOR. Det är helt absurt!!! 

 

De blev i alla fall nästan lika goda som riktiga lussebullar, och jag fällde en tår av stolthet för mina vackra små skapelser.