Ibland har en otur, ibland går livet emot en litegrann och ibland kanske en förtjänar det. Vilket av dessa som drabbat mig vet jag inte, men jag tycker inte att jag varit en så dålig människa den senaste tiden. Nu har livet i alla fall bestämt sig för att jag behöver en tid av smärre plågor. Jag har nämligen åkt på en, än så länge, relativt mild urinvägsinfektion. Kul grejer hörrni. Nu när jag precis hittat ett bra ställe att boxas på och lagt upp ett schema för träningen, så måste jag ligga och vila så mycket som möjligt. Känns rätt typiskt. Det är tråkigt, men hellre nu än när vi är ute och reser eller gör något annat där UVI skulle förstöra betydligt mer. Igår gick jag hem tidigt från jobbet för att jag helt enkelt inte mådde bra, och kunde sen inte somna på några timmar, men skam den som ger sig. Somnade faktiskt till slut runt två till ett avsnitt Modern Family. Nog med klagomål för detta inlägg.

 

Jossa är iväg på äventyr med Kalle och jag blev andfådd av att gå till postkontoret, så min plan för dagen är att ligga i sängen och dricka vatten tills jag ska till jobbet. En positiv grej med att vara sjuk var att jag hade en anledning att ringa min lilla pappa som kämpade för att komma på sätt för mig att sluta tänka på den brännande smärtan. Han är en gullig pappa. 

 

Detta inlägg känns väldigt meningslöst och tråkigt, men aja, sånt är livet ibland. Här har ni en bild där min käft ser ut att vara mer sne än det lutande tornet i Pisa.