Igår var en skön dag. Jag var på gymmet på morgonen och jag och Jossa käkade middag tillsammans hemma. Även om det är kul att ha våra kompisar här är det så skönt att bara vara vi två igen. Det är ju en rätt liten lägenhet, som lätt kan kännas väldigt trång. Efter middagen drog jag iväg till SRG för att prova kickboxning. Fy vad kul det var. Vi var bara tre personer så jag kunde få hur mycket hjälp och tips som helst. Uppfriskande att lära sig att en faktiskt inte kan allt. Hemma har träningarna varit kul, men tränarna var inte alls noga med vår teknik och det är mycket som jag lärt mig fel. Här, å andra sidan, var tränaren och petade i min fotställning, min höftvinkel och min riktning i slagen varannan minut. Kul att få lära sig rätt men väldigt jobbigt att lära om sig när en gjort fel såpass länge!

 

En annan helt underbar sak med gymmet är att ägaren alltid har med sig sin hund. En liten, tjock bulldog vid namn Winston. Winston älskar att bli kliad på rumpan (eftersom han har lite för mycket bilringar för att nå dit själv) och en av hans favoritsysslor är att slicka ren en efter träningen. Han är en riktig babe. Det är en sån lättnad att kunna få gosa med en hund regelbundet, speciellt nu när saknaden av Marcel nästan börjar kännas oumbärlig (no kidding, får tårar i ögonen och en klump i bröstet varje gång jag tänker på honom).

 

Efter träningen (och en välbehövlig dusch) blev jag upphämtad av Winston (mänskopojken). Vi åkte hem till honom och bara chillade med hans irländska flatmates. Jag fick köra lite i hans bil haha, i mörkret, på fel sida av vägen, utan körkort. Det var kul och gick faktiskt väldigt bra (oroa er inte mammis och pappis, jag körde typ 40 km/h i typ tio minuter och glömde bara blinka en gång när det ändå inte var någon trafik). Vi köpte pizza och jag blev kvar där över natten, och när Winston imorse åkte till jobbet (han är paramedic, vad nu det heter på svenska, och jobbar i en ambulans och räddar liv och allt som hör till) gick jag till Cronulla Beach och hämtade lite sand till vår adventsljusstake. Stranden är en helt fantastisk plats klockan halv sju på morgonen. Jag satt där och tänkte lite på livet och var sådär djup som havet är och verkar få mig att bli. Jag insåg vilka negativa tankebanor jag varit i de senaste dagarna och jag ägnade några minuter åt att bara ta mig ur dem. Att sätta sig så och vända sig inåt är så viktigt när en konstant bara umgås med andra människor, och jag mår så mycket bättre nu.

 

Jag åkte hem, fixade ljusstaken, tog en tupplur och gick sen till gymmet för ännu ett pass kickboxning. Denna gång var det bara jag och Winston (den fyrbente) där, vilket innebar ett av de svettigaste, men mest lärorika passen jag varit med om i mitt liv. Anton, som äger stället, är en otroligt duktig lärare och även en sjukt schysst kille. Vi skrattade jättemycket åt mina tabbar och det var ett sjukt roligt och givande pass. Han påpekade flera gånger hur sjukt stark jag är, vilket är den näst bästa komplimangen en kan ge mig (den bästa är och förblir alltid att jag är bra på spanska). Han har också sagt att jag får träna gratis fram till den 17de för att det är nästa betalningsdag, så livet är verkligen inte att klaga på.

 

När jag var klar (genomblöt från underkläderna till hårtopparna) fick jag ett sms om att jag hade paket att hämta ut. Äntligen har jag en knallgul shaker och ett proteinpulver som jag hoppas funkar bra! Fick även med prov på aminosyror och nån najs tidning så har lite läsning nästa gång vi tar oss till beachen.