OJOJOJ VAD MYCKET SOM HÄNT
Hallå! Som titeln antyder har vi gjort en hel del sedan lilla Katja satte sin fot i vår lägenhet, så har helt enkelt inte hunnit blogga. Vi var ju som bekant och badade i söndags och sen på kvällen käkade vi tacos i parken med de svenska grabbarna. Det var mysigt men kladdigt och vi hade glömt servetter. På måndagen sen gick vi till Broadway Shopping Centre för lite sista minutens julklappshandling. Köpte även en pytteliten gran som nu står på vårt skrivbord. På kvällen grillade vi i parken med killarna och deras fyra tjejkompisar som också är från Uppsala.

Mycket gott må jag säga!
Dan före dopparedan började strax efter fem på morgonen med att jag slänger ett par träningstights till Katja och säger "Sätt på dig de här, vi åker om en timme". Vi klädde på oss, gjorde matsäck, Katja gissade vilt på vad vi skulle göra (allt från att bli bajsad på av kameler i en grotta, till att hoppa bungyjump eller fallskärm) och vi begav oss till tåget. Nu väntade en och halv timmes tåg, och därefter femtio dollars taxi. Vi åkte upp till Central Coast, mot Newcastle alltså, och ner för slingrande vägar till botten av en dal. Efter att ha sett lite skyltar förstod Katja att det var ridning vi skulle ägna oss åt.
Vi kom fram helskinnade (även om de slingrande vägarna ner i dalen gärna hade sett till att vi inte gjode det), fyllde i lite papper och fick varsin häst (min hette Horace, Katjas hette Cameron och Jossas hette Mexico). Sex timmars trail ride hade vi bokat. Vi red iväg med en grupp människor och fick efter en halvtimme och första sadelgjordskontrollen rida iväg själva. De var inte så duktiga på att förklara var vi skulle rida och vilka stigar vi skulle hålla oss på, men vi var ute ett par timmar och naturen där var något av det vackraste jag sett i mit liv. Vi kom tillbaka till gården, käkade våra mackor och begav oss ut igen. Både jag och sen Katja blev bitna av stora, röda flugor, som sved så det hette duga, och trodde vi skulle dö. Vi klarade oss dock, som tur är, och fick veta att dessa små jävlar tydligen är rätt ihärdiga med att bitas i den här skogen. Vi hade otrolig tur med vädret. Min väderapp påstod att det skulle börja spöregna vid tolv, men de första dropparna kom inte förrän vi kom tillbaka en andra gång vid två, när vi ändå bestämt oss för att det nog var nog för oss och våra värkande rumpor. Knappt fem timmar klarade vi, men det var en helt fantastisk upplevelse och vi fick ett presentkort på den resterande tiden.





Aboriginers målningar. Fanns tydligen hur många såna som helst där, men de flesta var inne i skogen där en inte kommer åt.

Kolla vad spännande med kor!

Vi fick skjuts till stationen av en som jobbade på gården, och sov sedan hela vägen hem. Väl hemma var det en snabb dusch som gällde för mig för att sen åka till Bronte och säga hejdå innan hon åker hem till Byron en sväng över jul. Hon lärde mig spela lite fiol (lyckades klämma ut blinka lilla), vi åkte och köpte mat, hon gick in i en körande buss (och fick världens svullnad på kinden, spräckte en knog, skrapade upp armen och gjorde illa knät, STACKARS KNÄPPA MÄNNISKA), vi lämnade av hennes katt hos en vän till henne och vi somnade framför en film.

Lyckades faktiskt vakna innan det hann bli julafton och tog mig hem för att somna direkt. På julaftons morgon gick jag och Katja och handlade, och gjorde sen världens pannkaksfrukost med croissanter och vindruvor och glass och nutella. Mycket gott! Efter frukosten var det dags för presentöppning och alla blev himla nöjda med sina presenter (en av Katjas var ridningen). Jag fick ett par jättefina solglasögon och ett jättegott chai-té.
Efter presentöppning och lite skönhetsfix, åkte jag och Katja till Operahuset, tittade på blommorna från gisslandramat på Martin Place och shoppade lite i rean.




På kvällen träffades vi för julbord i Svenska Kyrkan, kollade Kalle Anka och gick sen hem till Ellen, Ebba, Felicia och Frida för lite goon innan vi gick till ARQ. Jossa mådde fortfarande inte helt hundra, så hon gick hem efter förfesten. Vi var ett gäng på typ 12 svenskar och två pojkar från Laholm (varav en som jag träffade på Bråvalla i somras). Vi hade skitkul och jag mötte Arian som jag träffade när jag och Carro var på ARQ. Jättelyckad kväll och jag och Katja kan ha råkat ta en taxi hem...

Lilla Kalle fick prova svensk julmat. Vi gillar Kalle.

