DAGEN VI CARPADE PÅ MANLY BEACH
Jag har tagit ett beslut. Jag ska köpa en longboard. Och en tygpåse som är som såna där gympapåsar en hade i lågstadiet. Men jag ska spara min dricks och köpa dessa saker med de pengarna istället för att ta från kontot. Jossa gillar den idén. Jossa tycker att jag spenderar för mycket pengar. Knasigt va? Vi kompenserar varandra rätt bra. Jossa är bäst på att spara, Sarah är bäst på att slösa. Carro är också bäst men i det här sammanhanget, inte på något speciellt.
Idag satte vi oss på ett tåg och sen en färja och sen gick vi lite (förbi världens snyggaste gatumusiker som jag lovar får dubbelt så mycket pengar bara för att han ser ut som en gud) och kom därefter fram till Manly Beach.
Jag är gärna modern till hans barn, de skulle nog se helt okej ut.
Väl framme på stranden lade vi oss att sola och äta vår medhavda matsäck. Jag slogs av hur mycket sand det finns på en strand, och undrar lite för mig själv hur det ens kan finnas någon kvar med tanke på hur mycket som blåste in i min bikini, mitt hår, min macka, min kamera, min mun, min handduk och mina kläder.
Jag och Jossa badade, Carro låg kvar. Här följer några fantastiska bilder på våra fantastiska ansikten (och lite havsvatten).
Little girl, I don't know who you are, but we take a pretty good picture together.
Jag tänkte nu i två sekunder att jag skulle börja blogga på engelska. Jag menar, halva min släkt använder ju google translate för att försöka förstå vad jag gör för kul (bilder säger ju uppenbarligen inte mer än tusen ord - även om ett populärt ordspråk påstår motsatsen), men insåg sen att det var en dålig idé. Mina inlägg skulle bli ännu tråkigare och det vore ju problematiskt eftersom de redan som det är nu i princip består av "Idag vaknade jag, åt mat, jobbade", vilket visserligen kanske vore intressant för någon som gillar just den meningssammansättningen (troligtvis inte min gamla svensklärare), men inte för mig i framtiden eller för er som läser (ni får gärna berätta varför ni ens gör det???). Skulle jag skriva på engelska skulle språket försämras drastiskt och bloggen skulle väl till slut bestå uteslutande av bilder. Även om jag bara lägger upp bilder tagna ur mina charmigaste vinklar kan en nog faktiskt tröttna på mitt ansikte också, hur otroligt det än låter. Är inte ironisk alls.
Jossa gick tillbaka och solade med Carro, jag badade lite till. Jag känner mig så hemma i vattnet; det har jag alltid gjort. Jag älskar att simma ut tills jag knappt bottnar längre och sen simma lite längre (förlåt mammis, jag ska försöka mitt bästa att inte drunkna). Det känns liksom som att jag ger mig själv till havet och det är en så sjuk känsla att bara ligga där och guppa och veta att jag skulle vara maktlös om havet ville göra mig illa. Det fascinerar mig hur mäktigt havet är. Känner att detta blev lite seriöst nu så kan lika gärna skriva nåt latinskt citat, typ carpe diem. Fint.
Aja, vi solade lite till, Jossa hjälpte mig ta bild när jag står på huvudet, och så begav vi oss hemåt igen.
När vi åkte in mot Sydney Harbour hade jag ett otroligt djupt ögonblick där jag bara insåg att jag är så otroligt tacksam och stolt över mig själv för att jag valde att flytta hit. Det är det hittills bästa beslutet jag tagit i mitt liv, även om det var jobbigt att lämna alla där hemma. I morgon har vi varit här i två månader och jag känner redan att jag har lärt mig så absurt mycket om både mig själv och livet. Wow such deep.
Med det, kära barn, får det vara nog för idag. Simma lugnt så hörs vi säkert imorgon!