NU ÄR JAG ÅT HELVETE ARG
Idag skulle vara ännu en vardag, men icke sa nicke. Var på gymmet imorse, skulle träna ben. Hann göra några knäböj och mitt i ett marklyft känner jag hur min ländrygg ba "PANG NEJ NU LÄGGER VI AV". Kunde inte ens sitta ner utan att hålla emot med händerna för att inte lägga min vikt på ryggraden. Med tårar i ögonen bad jag en kille i närheten hämta hjälp, och tjejen från receptionen (Heidi) kom. Killen jobbade tydligen också där, var PT, och de fixade med is och sa åt mig att ligga stilla i en halvitmme. Heidi ringde runt till massa olika sjukgymnaster, läkare och kiropraktorer för att försöka hitta någon som hade tid att titta på min rygg. Hon följde med mig i taxi till en kiropraktor, och var hur snäll och hjälpsam som helst (ovanligt va haha). Fick träffa en doktor som skickade mig till ett ställe där de skulle röntga mig. Var tvungen att punga ut 90 dollar till den kiniken, men ska tydligen få tillbaka 70 från Medicare..? JAG BLIR INTE KLOK PÅ HUR DET FUNKAR HÄR. Tog en taxi och när jag kom dit frågade de mig om jag ville hämta ut resultaten själv eller om de skulle skicka dem till doktorn igen. Helt jätteförvirrad bad jag dem skicka det till doktorn, och efter röntgen sa de att jag måste boka en ny tid med min doktor. FATTAR NADA. Åh vad jag bara vill hem till svensk sjukvård där allt f*cking MAKES SENSE. Fick iallafall läkaintyg på att jag inte borde jobba att ge till min chef. DETTA KOM JU LÄGLIGT LIKSOM. Jag kände mig ändå okej, det kändes typ bra när jag höll mig gående, så tänkte att jag åker till jobbet ändå, tar med intyget ifall jag skulle bli sämre och behöva gå hem.
125 dollar senare kom jag hem, käkade lite lunch, och när jag skulle ställa mig upp igen skrek ryggen ifrån. Lyckades gråtandes ta mig till sängen, och är nu fast här. Jag kan inte ens ställa mig upp så får väl se hur det ska gå när jag behöver gå på toa.. Fick tag på Bronte och Ollie från jobbet, det skulle fixa så de klarar sig utan mig ikväll, och jag ska vila. Jossa lagar mat, Kalle kommer över om ett tag, och jag är så jävla less på hela situationen. Vill ha min mamma. Men Jossa är bäst, hon tar hand om mig.

Blir väl att ligga här tills jag kan röra mig igen...
Åh Sarah, så himla trist på flera sätt. Viktigast är ju förstås att du inte får en varaktig skada men just som det ordnat dig med jobb... skickar ett gäng krya-kramar och håller tummarna för att det ger sig. Kanske läge att ringa doktorn?