Där var jag fyndig minsann! Nämen, Nina, min mosters partners dotter, är här på besök och vi har haft massa kul för oss! I onsdags hade jag alltså intervju för att jobba på Laneway, en festival som kommer till sta'n den första februari. Fick jobbet och ska stå i baren, vilket ska bli skitkul och nog är en bra erfarenhet att ha i bagaget. Jag fick sedan skynda mig till möte på Salon de Thé, där Mikey (en av ägarna) i princip sa att det var miscommunications mellan några av ägarna och att de ska stänga portarna. Fick med mig kilovis med mat hem vilket var fantastiskt för våra hungriga magar och plånböcker. Hemma väntade Nina, min fantastiska kusin som jag inte är släkt med. Vi käkade lite och begav oss till Bronte Beach för sol och inte så mycket bad för det var kallt i vattnet och mycket vågor och jag var inte så taggad på att drunkna eller frysa ihjäl just idag.

 

När vi kom hem igen kom Winston över, jag gjorde majonnäs-sås, vi skar lite potatis och tog med sås, potatis och lamb ribs till parken för att lägga på barbien. Gott som satan blev det, även om jag inte smakat på herr Satan själv och potatisen inte var helt genomgrillad. Sen blev det myggigt, Winston åkte hem och vi brudar gick och la oss ganska direkt, trötta som vi var efter dagens eskapader.

 

Torsdag gick jag och Nina till poolen i Prince Alfred Park för att lapa sol och bada i det perfekt tempererade vattnet. Okej helt ärligt var det lite för varmt i vattnet, och jag har gått från att föredra poolen till att vilja vara i havet alla dagar i veckan. Tror saltvattnet är bättre för mitt hår än klorvattnet med så två flugor i en smäll där. I ALLA FALL så låg vi i bassängen ett tag innan vi begav oss hemåt, gjorde oss lite snygga och gick till Hyde Park, där Sydney Festivals var på gång och vi skulle möta Ninas kompis Kellie. Vi käkade ost, drack både vitt vin och sangria (älskade sangria, du smakar som Spanien och får mig att längta efter Plaza del Sol med Johanna och tapas en un bar en Madrid), käkade toast och gick sen förbi Jossas jobb för att överraska henne. Hon blev glad och vi hängde där ett tag innan vi tog en taxi till Star Casino, där det finns en bar på taket med fantastisk utsikt. Lärde mig spela Black Jack men var för feg (eller smart egentligen) för att spela om pengar. När Kellie var tvungen att gå tog jag och Nina en taxi tillbaka till Jossas jobb, där vi tänkte hänga tills hon slutade. Men det var en timme mellan det att The Establishment stängde och att Jossa skulle kunna gå hem så vi åkte hem själva, som de fantastiska, tålmodiga vännerna vi är.

 

SEN HÖRRNI VAR DET ÄNTLIGEN FREDAG (för alla dagar är ju inte fredag när man är arbetslös eller hur..). Jossa åkte och käkade lunch hos Kalle och jag och Nina gick till Hordern Pavilion för att stekas i solen med några hundra 16-åringar. Det var nämligen dags för The 1975. Vi hade med oss picknick och avstod att köa med flickorna för att istället sitta i skuggan och käka chips. Inte förrän det var en dryg timme kvar ställde vi oss i kön (vi hade varit där i typ fyra timmar redan), Jossa slöt upp och jag stod och beundrade en tjej som stod och ritade jättefint. Vid insläppet gick vi alla tre och köpte en iskall cola, innan vi tog plats långt fram bland alla småtjejer. Vi stannade där under förbandet, sen pallade vi inte mer. Kunde. Inte. Andas. Så vi gick längre bak där de andra vuxna stod och njöt av en fantastisk spelning. Extra kul var Chocolate som är en helt underbar låt. På väg ut såg vi den ritande tjejen igen och jag tog tillfället i akt att berätta för henne hur duktig jag tyckte hon var, och jag tror hon var en av världens gulligaste och gladaste människor. Sen hade vi lite munchies så gick till Maccas (det heter donken men ingen verkar fatta det i det här landet), stannade på vägen dit och njöt av en fantastiskt bekväm soffa på trottoaren, käkade cheeseburgare och gick hem för att slockna direkt. 

 

Lördag morgon hade jag lovat Isak att vi skulle träna tillsammans, så det var bara att pallra sig till boxningen klockan tio på morgonen. Jag är inget helgon men jag håller i alla fall oftast vad jag lovar. Anton hade snackat med en vän som är manager på ett hotell här i närheten och de vill gärna träffa mig, så ska dit imorgon (måndag)! Lyckades hålla mig vaken hela passet, även om snurrsparkarna gjorde mig mer snurrig än vad jag gjorde säcken illa, men aja. Efteråt bytte jag om och åkte till stranden där Winston bor. Eller alltså han bor inte på stranden men nära liksom. Nina var på lunch med några kompisar och jag fick smaka mat från Samoa hemma hos herr halvsamoan (Winston alltså). Jag fick också följa med honom till frisören och bestämma precis hur frisören skulle klippa honom, medan han satt och försökte komma ihåg de svenska orden jag lärt honom medan vi badade. Snygg(-are) blev han, såklart, för jag har ju ett fantastiskt öga för styling, och jag fick skjuts hem, via IKEA, där det köptes kaviar.

 

Jag mötte upp Nina i Newtown och vi gick till en fantastisk restaurang som heter Lentil As Anything. Det är vegetarisk mat och som gäst betalar man så mycket man tycker att det är värt. Överskott går till välgörenhet. Fantastiskt koncept, och hur mysigt som helst att sitta bredvid folk man inte känner och småprata med dem. Ungefär 20 minuter efter att vi satt oss ner är det en kö utanför på cirka 50 personer, så vi valde helt klart en bra tid att gå dit. På väg hem stannade vi vid diverse parker och njöt av den fantastiska utsikten från Redfern Station mot city.

 

Vi gick till Arcadia, tog en schooner (liten öl, uttalas typ skuner) och gick sen till The Bearded Tit (på vägen dit lyckades jag typ göra en halv human flag(!!!!!!!!)), som är den där "FREE LOVE NOT FREE BEER"-baren jag nämnt tidigare och velat kolla in. Den var helt F-A-N-T-A-S-T-I-S-K. Vi satt i såna där stolar som fanns i gallerior för skoputs och bara njöt rätt ut. Jason (den nya managern som anställdes innan vi stängde) var där, men på väg till Arcadia. Efter att vi avslutat en schooner där gick vi och mötte Jason och hans vän och gick till Frida's, ännu en fantastisk bar i området. Dit kommer jag nog att gå oftare.

 

När vi var alldeles för svettiga för att orka mer, gick vi hem och tog varsin dusch. Mobilen plingar och det är Patte som undrar vad jag har för mig. Han har nämligen precis varit på The 1975's andra spelning och vill träffas för att diskutera hur fantastiskt Matt Healy's hår är och hur intressant det är att han tar klunkar ur en flaska rödvin mellan låtarna. Vi pratade om annat också, typ vad som händer i livet, att jag ska börja plugga här och att han numera har ett eget företag. Kul att catcha upp!

 

I förmiddags hoppade jag och Nina på tåget till Wollongong, egentligen för att träffa Kellie, som bor där, men hon hade igår sagt att hon nog inte skulle hinna. Men ingen fara på taket för det var söndag, så tåget kostade inte mer än 2,50 tur och retur, vi käkade fantastiska veggoburgare, solade på en härlig strand och träffade Jordan i typ fem minuter så han kunde få tillbaka sina badshorts som han glömt hos oss. Sen har det inte hänt så mycket mer. Jag sov hela tågresan hem, jag och Nina kollade på Ondskan med engelsk text och vi käkade äggmackor med kaviar. Livet är rätt bra ibland. Man kan till och med säga att det är fantastiskt. Börjar ordet "fantastiskt" låta konstigt för er med?